Sticka romantiskt, modernt och kvinnligt är en härlig bok som har skrivits av Lena Holme Samsoe. Här finns massor av mönster och beskrivningar till olika plagg och hantverk och jag blev verkligen positivt överraskad när jag läste igenom den. Här finns kanske inget för den absoluta nybörjaren men desto mer för alla andra nivåer. Här finns relativt enkla plagg som den som har stickat lite tidigare kan klara av men också riktigt avancerade plagg som bjuder även den mer erfarna stickaren på en utmaning. Jag gillar blandningen av nivåer på beskrivningarna skarpt och jag tycker att författaren har lyckats otroligt bra. I den här boken finns mängder av plagg som jag både vill och ska sticka till mig själv eller andra. Helt klart ett bra julklappstips till den som tycker om att koppla av med hantverk. Jag kommer att köpa både ett och två ex av den här boken och ge bort i julklapp!

Om du precis som jag har kommit på att stickning är det perfekta sättet att koppla av så är det här en bok som du inte kan vara utan. Bläddra lite i den själv så får du se!

Axel Anka råkar möta några riktiga skurkar som “anknappar” honom och tar med honom upp på en bro för att kasta ut honom därifrån. Som tur är så kan han simma eftersom han är en anka och lyckas därför rymma från skurkarna.

Naturligtvis är inte den tuffa ankan beredd att ge upp här, istället bestämmer han sig för att ta fast bovarna och en spännande jakt börjar.

7-åringen tycker att boken är spännande från början till slut och själv tycker jag att ankan är en riktigt häftig huvudperson som jag gärna stiftar närmare bekantskap med i uppföljarna. Tror att den här boken går hem hos de flesta som är mellan 6-8 år. Har man dessutom nyligen lärt sig läsa så är den toppen eftersom den är tillräckligt lättläst för att barnen ska kunna läsa den själv utan att för den sakens skull vara kort eller tråkig.

Nu har jag  åtminstone slukat en isländsk deckare, nämligen Aska som har skrivits av Yrsa Sigurdardottir.

Sällan har väl Island skakats av en sådan mordhistoria som den fiktiga berättelse om Yrsa Sigurdardottir berättar om här. Tre kroppar hittas under en utgrävning efter ett stort vulkanutbrott. Bredvid kropparna hittas även ett huvud utan tillhörande kropp. Av tämligen naturliga skäl misstänks Markus, som en gång bodde i huset, för morden trots att han bara var 15 år då vulkanutbrottet ägde rum. Han berättar en märklig historia om hur huvudet kan ha hamnat där, men om någon ska tro på hans berättelse behöver man få den bekräftad av hans tonårsförälskelse Alda.

Strax efter att man har gjort likfyndet i källaren hittar man en kvinna mördad i sitt hem. Hon har mördats på ett ovanligt grymt sätt och det visar sig så småningom att hon har en hel del med de andra kropparna att göra.

Efter att jag hade läst det första kapitlet i den här boken var jag faktiskt tveksam till om jag skulle klara av att läsa ut den här boken eftersom jag blev otroligt illa berörd av mordbeskrivningen som ges i början av boken. Samtidigt blev jag också fängslad av berättelsen och ville absolut få klarhet i hur allt hängde samman och vem eller vilka som var skyldiga. Naturligtvis fortsatte jag att läsa och upptäckte att boken var både bra och fascinerande. Det kom inga fler fullt så utförliga beskrivningar vilket kändes skönt, även om jag inser att den första detaljrika beskrivningen fyllde en funktion genom att väcka känslor och funderingar.

Jag kommer att komma ihåg den här boken länge eftersom den verkligen lyckades göra intryck på mig och efter att ha läst ut boken kan jag konstatera att jag verkligen gillar boken trots att jag var skeptisk till en början. Jag funderar starkt på att ge mig i kast med tidigare böcker av den här författaren inom en snar framtid.

Drakens vän är skriven av Dav Pilkey och den berättar alltså om draken, en snäll liten drake som mest av allt önskar sig en riktig vän. Han ger sig ut på jakt efter någon som vill vara hans kompis men det visar sig vara lättare sagt än gjort. När han till slut hittar någon som verkar vilja vara hans vän blir han överlycklig, men lyckan övergår snart i oro och funderingar när nya vännen inte längre pratar med honom.

Jag läste den här boken tillsammans med min 5-åring och vi fastnade båda för boken men av olika anledningar. Jag är ganska sentimental och blödig och jag blev nästan tårögd efter att ha läst några sidor i den här boken eftersom jag tyckte så synd om draken som så gärna vill ha en vän. Jag vet inte riktigt om det är meningen att vuxna ska bli gråtfärdiga av att läsa om en liten drakes jakt på vänner men jag tycker ändå att det borde vara ett bra betyg till boken eftersom det betyder att den engagerar även vuxna läsare.

Som tur är blev inte sonen lika djupt berörd som jag av boken. Han tyckte mycket om den eftersom bilderna var färgglada och fina och han tyckte att det var spännande att se om draken skulle få någon vän till slut. Han tyckte även att det var taskigt att så många inte ville vara kompis till draken trots att draken verkade så snäll, något som ju tyder på att det finns ett budskap som faktiskt når fram.

När sonen fick veta att det finns fler böcker om draken ville han genast ha dem så med andra ord blev det bra betyg även från den yngre läsaren. Tummen upp för första boken om draken alltså!

Presidentens hustru är skriven av Curtis Sittenfield och det här är en väldigt välskriven bok där språket hela tiden är korrekt och där man inte lämnar några lösa trådar.

Här lär vi känna Alice och vi får följa med på första mötet med barndomskärleken, som sedan kommer att påverka resten av hennes liv. Vi får följa med henne genom tonåren och se hur hon går igenom vänskapskriser, tragedier men även glädje.

Vi får också följa med henne när hon träffar sin blivande man, Charlie, som sedan ska komma att bli president i USA. Vi får också hänga med hem till hans familj som skulle kunna skrämma slag på vem som helst.

Alice som är huvudperson i den här boken är till stor del baserad på en verklig person, nämligen Laura Bush. Jag visste det redan innan jag började läsa och ärligt talat trodde jag att det skulle göra att jag inte skulle gilla boken eftersom jag tycker genuint illa om George W. Bush, men faktum är att jag tyckte om boken. Den är kanske inte suverän eller den mest fantastiska bok jag har läst men det är en behaglig bok som man mår bra av att läsa.

I Angelologi – änglarnas tecken berättar Danielle Trussoni om hur syster Evangeline upptäcker att det faktiskt finns änglar på jorden och att de är allt annat att goda. Vi får veta mer om kampen mellan människor och änglar som har varat i årtusenden och som fortsätter att pågå. Ett enda föremål kan rädda människorna från änglarna men frågan är om Evangeline är den som kan förstå ledtrådarna från gamla angelologer och hitta lyran som kan rädda dem.

Boken är välskriven och bitvis väldigt spännande men jag kan tycka att den är en aning för lång. Jag har vanligtvis inget emot långa böcker men här känns det ibland som transportsträckor som hade kunnat avvaras. Berättelsen är egentligen spännande och borde vara riktigt bra men av någon anledning lyckas den inte fängsla mig och det gör att det till slut mest känns som att jag läser för att bli klar med boken.

Jag har en klar känsla av att den här boken är betydligt bättre om man läser den utan de förväntningar som jag hade. Jag tror till stor del att det var de ouppfyllda förväntningarna som gjorde att jag aldrig föll för den här boken. Det är utan tvekan en egenartad thriller och jag kommer kanske att ge den en ny chans så småningom när jag har smält det första intrycket.

Till er som inte har läst den än vill jag ändå råda er att göra det. Jag tror att det här kommer att bli en ny favorit hos många och det är onekligen intressant att läsa om änglar som något helt annat än goda och milda varelser, för det är de verkligen inte i den här boken.

I lördags var det regnigt här, men eftersom det inte fanns ett dugg att se på tv på kvällen åkte jag och busungarna iväg till bokhandeln och köpte varsin bok (eller rättare sagt tre till mig och varsin till dem) för att ha något att göra under kvällen.

Ett av mina fynd (fynd och fynd…, inte prismässigt iaf) blev Babbeldrottningen, en härlig chic lit-roman som skrivits av Meg Cabot, en författare som var helt ny för mig.

I Babbeldrottningen fick jag stifta bekantskap med Lizzie, som utan tvekan är den största babbeldrottning som världen skådat. Hon pratar i tid och otid och säger precis vad som helst, något som inte direkt påverkar hennes relationer positivt alla gånger.

Lizzie har en pojkvän från England som hon åker och hälsar på, problemet är bara att hans liv inte riktigt ser ut som hon hade föreställt sig, något som leder till en hel del problem. Dessa problem leder till slut till att Lizzie beger sig till Frankrike för att umgås med sin bästa vän, men frågan är om hon kan hålla tungan rätt i mun den här gången.

Det här är definitivt en bok som man blir glad av. Jag tycker att den är i klass med “Shopoholic-serien”, kanske till och med bättre. Anledningen till detta är att jag tycker att det är lättare att fatta tycke för människorna i den här boken. Babbeldrottningen är lättläst och underhållande om än inget språkligt underverk och jag tror att de som gillar chic lit kommer att uppskatta den här boken. Själv ser jag fram emot att läsa fler av Meg Cabots böcker framöver.

I Popcornpiraterna träffar vi de tre barnen Lisa, Hanna och Stefan som bor på de idylliska Popcornöarna. När sjörövare plötsligt dyker upp och hotar att störa exporten av popcorn från öarna bestämmer sig barnen för att följa med kaptenen ut på sjön för att hålla utkik efter sjörövare. Naturligtvis dyker sjöbusarna upp och barnen måste komma på ett sätt att överlista busarna för att rädda Popcornöarna och sig själva.

Sonen tyckte om boken för att den var lättläst men spännande och för att det hela tiden händer något nytt. Det är ingen bok som har några onödiga transportsträckor eller svårlästa stycken utan här är det fullt ös hela tiden.

Själv gillar jag boken för att den är händelserik och spännande för barn utan att på något sätt innefatta något våld, vilket jag annars är ganska trött på i vissa barnböcker som kommer ut nu för tiden.

Om ni har barn som går på lågstadiet tycker jag absolut att ni ska läsa den här boken med dem. De kan läsa den själva så fort de har lärt sig att läsa någorlunda men ni kan även läsa den tillsammans. Jag är säker på att både ni själva och barnen kan få en del goda skratt.

Tillfället kom i fredags då boken landade i brevlådan och jag läste hela boken innan fredagen var slut. Om den är bra? Ja, det är den, på ett enkelt och ganska förutsägbart sätt.

Huvudpersonen i boken, den egensinniga unga Beatrice är inte som det förväntas av 1800-talets kvinnor. Hon har sina egna bestämda åsikter och hon är inte rädd för att framföra dem. Vad hon inte vet till att börja med är att hennes släktingar har planer för henne, planer som inte alls passar Beatrice.

När Bea träffar Seth Hammerstaal fascineras hon genast av hans charm och hans sätt och det är uppenbart att intresset är ömsesidigt.  De planer som Beatrice’s släktingar har sätter dock käppar i hjulet för deras förhållande, rejäla sådana.

Jag har hört många säga att boken påminner om Jane Austens böcker och på många sätt stämmer det. Överenskommelser är en historisk roman och en romantisk sådan. Precis som Austens böcker är den här romanen ganska lättläst och tämligen förutsägbar men ändå fascinerande och medryckande.

Jag gillar den här romanen och kommer gärna att läsa fler böcker om Sabina Ahrnstedt skriver fler romaner i samma stil. Det är dock ingen bok som kommer att hamna allra högst upp på listan över mina favoritböcker.

Att man hittar en deckare med höggravida kvinnor i huvudrollerna händer inte ofta och därför var jag otroligt spänd på att se hur en bok med ett sådant tema skulle vara. Jag blev definitivt inte besviken.

Vecka 36 handlar om två höggravida väninnor, Johanna och Agnes. Agnes har redan en dotter sedan tidigare medan Johanna väntar sitt första barn. De båda väninnorna semestrar tillsammans med sina familjer i ett litet samhälle några veckor innan det är dags för dem att föda. Förhållandet mellan Agnes och hennes man är spänt hela tiden och det urartar sista kvällen när alla fyra har gått ut för att roa sig lite. Under natten försvinner Agnes och ingen tycks ha en aning om vart hon kan ha tagit vägen.

I den här boken händer saker som man som förälder inte ens vill föreställa sig i sin vildaste fantasi, och det går inte att undvika att man blir berörd när man läser den här deckaren. Allt känns verkligt men skrämmande otäckt och man ryser många gånger om när man läser.

I mitt tycke har Sofie Sarenbrant lyckats skriva en deckare som är bland de bättre svenska deckare jag har läst. Jag tycker att boken är bättre än Camilla Läckbergs böcker, och det säger en hel del eftersom jag gillar Läckberg. Om du tycker om deckare och vill läsa en något annorlunda sådan så tycker jag att du ska se till att läsa Vecka 36 så fort du bara kan!